//
du läser...
Kunskap

Att leva i nyhetsflödet

Den som följer nyhetsflödet lever aldrig i nuet. Att hålla sig informerad om vad som sker, att ständigt vara uppdaterad, à jour, aktuell är ett fåfängt försök att greppa det nyss timade. Ögonblickets händelser förpassas snart till en närförfluten tid, som gradvis upptas i det avlägset förgångna.

I dåtiden finns stora gåtor och hemligheter förborgade. Det kan finnas ett nyhetsvärde i att utforska dessa, men de har i allmänhet förlorat nyhetens behag. Den som dröjer vid dem är passé. Endast konstnärlig frihet och vetenskaplig nyfikenhet kan föra upp det dolda ur den svunna tidens avgrundsdjupa bakvatten till den flyktiga aktualitetens yta.

Det mänskliga sinnets konstruktion är anpassad till det småskaligt lokala: en stam, ett överblickbart geografiskt område. Uppgiften att ta in, bearbeta och förstå aktuella lokala skeenden, relationer, projekt, problem och utmaningar kan vara intrikat och besvärlig, men inga empiriskt oforcerbara hinder står i vägen för ambitionen att komma tätt inpå målet. Placera detta sinne i en informationsteknologiskt avancerad global miljö, höljd i en tjock väv av komplicerade institutionella fakta, och det driver redlöst omkring tills urvalsprinciper och metodval ger en stadigare kurs, men mot vad?

Begäret efter att få veta allt det som för stunden anses vara värt att veta om det som nyss har hänt (eller rentav framställs som en allmänbildningens plikt att känna till) är, av såväl principiella som praktiska skäl, omöjligt att tillfredsställa. Här lurar en paradox i nyhetsflödet. Den som försöker få ett fast grepp om det senaste förvisas blixtsnabbt till det förflutna och blir inaktuell.

Ett extremt exempel är diplomathustrun Ornella de Monterecchi i Tom Rachmans De imperfekta. På grund av sysslolöshet börjar hon läsa en internationell dagstidning, och hon läser allt som står i den, sida upp och sida ned. Snart behärskas hon av en fanatisk önskan att ”ha full koll”: att känna till och i någon mån också begripa det senaste såsom detta förmedlas via dagstidningens nyhetsrapporter från världens alla hörn. Men det tar tid. Att läsa en tidning kan ta flera dagar. Efter ett års noggrann läsning ligger hon ett halvår efter. När arton år har gått ligger hon tretton år efter i sitt insupande av nyheter. Drivor av tidningar väntar på att bli lästa. Ornella har förlorat kontakten med nuet, men fortsätter sitt fullständighetsmaniska kronologiska läsande, liksom på lånad tid, tills hela hennes tillvaro rasar samman en dag. Det finns inget tillgängligt exemplar av dagstidningen från just detta datum, tretton år tillbaka i tiden, och tanken på att hoppa över ett nummer får den effekten att de återstående tidningshögarna förlorar sin auktoritet och makt över henne. Hon slänger ut dem, inte längre fången i det förflutna.

Med en mindre rigid inställning än Ornellas blir det lättare att hänga med i nyhetsflödet, men då går sammanhangen till stor del förlorade, liksom det fasta greppet om det senaste. En snabb beröring med en strid ström av informationsfragment från det nyss förgångna och en ängslig blick in i den närliggande framtiden: —Vad händer härnäst? Och den initierade kommentaren: —Det är omöjligt att avgöra just nu.

Med tidens gång blir det avgjort, men troligen bortglömt i ett virrvarr av kvarlämnade nyhetseffekter.

Annonser

Om Jeanette Emt

Praktisk filosof vid Lunds universitet med viss förankring i yttervärlden. Reaktiv, proaktiv, kommunikativ.

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: