//
Radioprat – Musikalismer

Jag är programledare för Musikalismer i P2 (Musikmagasinet). ”Flyhänt filosoferande om och med musik”. Sommaren 2014 sänds Musikalismer på lördagar i P2, kl 12. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/370870?programid=2960

Om Musikalismer i Expressen: http://bloggar.expressen.se/radiobloggen/2009/11/01/musikalismer/

Aktuellt:

Vintern 2015

31 januari: Sentimentalitet (gäster: Franciska Skoogh, konsertpianist och leg psykolog, och Per Svensson, författare och kulturjournalist)

Vi inleder säsongen med ett visst känslotryck. Ja, det är inte utan att jag blir alldeles hjärtnupen och gråtmilt smäktansfull när jag tänker på programmets tema. Det rör ett fenomen som Nordisk familjebok beskriver på följande sätt:

”den sinnesstämning, 
hvarunder människan med förkärlek uppsöker hvad som 
företrädesvis är egnadt att elegiskt beröra hennes 
medkänsla. Den urartar ofta till onatur och osanning 
i såväl känsla som uttryck”.

7 februari: Människan och rytmen (gäster: Peter Gärdenfors, kognitionsvetare, och Daniel Hjorth, tonsättare)

Kan du hålla takten? Ja, men visst kan du det. Säg bara: tava-teve-tava-teve-tate-ta. För människan är ju ett rytmiskt djur, eller hur? – ett zoon rytmikon – och det gör henne unik i sitt slag. Men varför kan du hålla takten? Vad är poängen med det? Och hur många takter kan du hålla i huvudet och hålla jämna steg med samtidigt utan att förlora fotfästet och tappa taget om tiden?

14 februari: Film (gäster: Tor Billgren, radioman, Anna Kind, ljuddesigner)

Radion är påslagen. Den kastar ljus över en kvinnas sorgsna ansikte. Till ett envetet repetitivt orkesterackompanjemang kämpar längtansfullt ett vemodigt violinsolo. Melodins skiftningar registreras i kvinnans sorgsna ögon, i det starka skenet från radioapparaten. Men så förändras ljuset, det försvinner gradvis. Kvinnans ansikte fördunklas, tills alla individuella kännetecken och unika särdrag har utplånats och endast en tom mask återstår, en persona. Violinen spelar vidare. Det är den långsamma satsen i Bachs andra violinkonsert, som går i e-dur. När jag hör den ser jag alltid för min inre syn den förstummade Elisabet Vogler, spelad av Liv Ullman i Persona. Den har blivit hennes röst.

Vad händer med våra föreställningar kring ett stycke musik, som redan har levt ett oberoende liv, när det återanvänds och sätts till rörliga bilder, så att det blir en del av ett större allkonstverk? Hur påverkar musiken filmen när den strömmar in där med associationer från sin tidigare historia? Kan ett musikstycke komma på glid, hamna i olämpligt sällskap, i fel film? Och finns det musik som är så filmiskt utnött att den är omöjlig att använda pånytt?

21 februari: I sitt rätta element (gäster: Niels Righolt, kulturhistoriker, och Staffan Storm, tonsättare)

Är det någonting speciellt med musik? Har musiken som uttrycksform något särskilt och unikt som de andra konstarterna saknar? Kan den göra saker som de inte kan? Tanken att så skulle vara fallet är urgammal, inte minst i skepnad av idén att det finns en intim koppling mellan musik och vårt känsloliv. Den danske tonsättaren Carl Nielsen var dock inne på helt ett annat spår när det gäller musikens särställning. Det finns, enligt honom, något som endast själva musiken har makt att fullt ut uttrycka, nämligen ”den elementära viljan till liv”:

Inför uppgifter som denna: att uttrycka liv abstrakt, där de andra konstarterna står oförmögna, tvingade att gå omvägar, göra utsnitt, symbolisera, där och först där är musiken hemma på sitt urområde, i sitt rätta element, helt enkelt för att den löst uppgiften genom att bara vara sig själv. Ty den är liv, där de andra bara föreställer och skildrar liv.

28 februari: Njutbart (gäster: David Brax, praktisk filosof, och Karin Johansson, organist och lektor i konstnärlig forskning)

Den kan omsluta oss som en varm och skön filt, eller retfullt komma smygande med små lätta kittlingar, eller plötsligt överrumpla oss med explosiva fanfarer av andäktiga rysningar, blixtrande kaskader av upplösta spänningar, eller också infinna sig först efteråt, på ett högre plan, när vi fått kläm på vad som hänt.

Nu kommer vällusten in i Musikalismer! Hur och varför njuter vi av musik? Är det någon skillnad på lyssnarens njutning och musikutövarens? Kan vilken sorts musik som helst föranleda välbehagliga sensationer och reflexioner? Och är det något speciellt med just musikalisk njutning, i jämförelse med, säg, gastronomisk eller erotisk?

7 mars: I gränslandet mellan ljud och musik (gäster: Peter Bjuhr, tonsättare, och Åsa Ståhl, konstnär och forskare)

Musik är en ljudande konst, men vilka ljud kan bli till musik? En liten klapp och lite klang… Hur känner vi igen en serie ljud som musikaliska? Kan vi avgöra enbart på basis av hur det låter att det är just musik vi hör, snarare än vindens brus eller storstadens sus och dus? Spelar det någon roll hur ljuden är producerade och vilka källor de kommer från? Och musik är ju inte den enda konstform som gör väsen av sig (eller oväsen). Ljudkonst i form av t.ex. en installation i galleriet – är det någonting radikalt annorlunda än musik som tonkonst?

Tidigare säsonger:

Sommaren 2014

31 maj: Platsen och rummet (gäster: Anna Kind, ljuddesigner, och Peter Lång, kompositör).

Vi lever i ett myller av ljud, naturliga eller människoskapade, påträngande eller diskreta. Det kan råda kakofoni eller ljuv harmoni i det omgivande ljudlandskapet, och vår känsla för bestämda platser och rum beror till stor del på deras ljudprofil, vare sig vi är medvetna om den eller ej.

7 juni: Politik (gäster: Ursula Geisler, musikvetare, och Henrik Rosengren, historiker).

Det finns kamp och konflikt, makt och motstånd, i många melodier. Repression, revolution. I vissa symfonier finns utopier, i andra ideologier. Kan en pianosonat trotsa statsapparatens diktat genom att bara vara som den är? Och hur låter det när valrörelsen nu gör avstamp och trampar i klaveret?

14 juni: Humor (gäster: Martina Jarminder, ledarskribent och recensent, och Magnus Mårtensson, musikkomiker).

Under mina första skolår skrattade jag mig igenom musikundervisningen. Läraren var en kantor, som var en riktigt lustig figur. Varje lektion kryddades med komiska konststycken. Kantorn kunde sätta sig vid pianot för att spela, men plötsligt började pianot spela honom istället, mot hans vilja. Han var i instrumentets våld, och musikens makt var stor. Hans händer drogs häftigt fram och tillbaka på tangentbordet, hur frenetiskt han än spjärnade emot. Eller så framförde han ett stycke som var så komplext och motstridigt att det trotsade all musikalisk rimlighet – det var överallt och ingenstans – och som aldrig ville sluta på ett logiskt sätt. Av ren utmattning gick musiken in i väggen, efter ett storslaget polytonalt sammanbrott. 

Ibland infekterades kantorn på ett handgripligt sätt av musikens affekter. När han spelade en melankolisk melodi strömmade känslan in i fingrarna och spreds med smältande sensationer i resten av kroppen som ett virus, tills han blev alldeles lealös och oförmögen att fortsätta. Det var alltid skrik och skratt i kantorns klassrum, och ordningsproblemen lyste med sin frånvaro.

21 juni: Form (gäster: Anna Eriksson, tonsättare, och Sixten Nordström, musikpersonlighet).

Kanon, fuga, chaconne. Rondo, visa, sonat. Här kommer fortspinning, upprepning, kontrast. Variation, imitation intill förväxling och förblandning. Här kommer spegling och förespegling i olika fraser, spänning och avspänning fas för fas. Tid för tystnad. En paus. Dekonstruktion, rekonstruktion. Strukturens förtätning.  Så var bygget klart. Det blev en eklektisk sak.

28 juni: Rörelse (gäster: Malena Forsare, danskritiker, och Martin Forsberg, koreograf).

Den kan vara förankrad på en och samma plats, i förändringen mellan åtbörder och hållningar, eller fortplanta sig mellan olika orter i rummet, snabbt som elektriska stötar eller mödosamt långsamt. Den kan göra mycket väsen av sig även när den är frånvarande eller där den befinner sig i utsträckt vila. Den kan ackompanjeras av både låt och olåt. Den kan vara något av det mest personliga vi har och ett uttryck för vårt hemligaste, mest fördolda allra innersta, men dess material och medium är ändå människokroppen själv – i aktion – skridande fram i gravitetiskt allvar och med värdigt galanteri, eller liksom mekaniskt driven av en galet pockande eggelse som bara söker sitt, i begärets dunkla mål. Får jag lov, min lilla sockerfé? Nu är första steget taget.

5 juli: Återbruk (gäster: Tor Billgren, radioman, och Stefan Klaverdal, tonsättare och ljudkonstnär)

Musik är musik är musik – det har någon säkert redan sagt (eller nästan sagt) någon gång. Musik bygger på musik, som bygger på musik. Frågan är bara hur. Man tager väl vad man haver – och det man inte har, det tar man. Ett motiv, en sats, en basgång – det är bara ett lån. Återbetalas snarast med ränta, i form av nya varianter och versioner. Eller en rekonstruktion, remix, rekontextualisering. En pastisch, parafras, parodi. En sorts hommage, kollage, fantasi, eller ospecifik omorganisering. ”Att komponera” betyder bokstavligen ”att sätta samman”. Spelar det någon roll om detta sker ton för ton på ett notblad, eller genom klipp-klipp-klipp i förlagor och förebilder, varefter bitarna kastas om och klistras in i ett nytt montage? Är det ena sättet att sätta samman ett verk per automatik mera grundligt, kreativt och originellt än det andra? Tonerna äger ju ingen, och ingen skapar tonerna, precis som ingen äger eller skapar språket. Är inte allt komponerande i själva verket en sorts selektion, och upptäckt snarare än uppfinning?

12 juli: Tradition och fusion (gäster: Edin Bahtijaragic, ackordeonist, och Thuva Härdelin, riksspelman).

Påverkan och motverkan, samspel och särspel, trohet och trots mot norm och form. Värst vad det låter! Men varför låter det som det gör? Varifrån kommer musiken i en kultur? Hur uppstår och utvecklas den? Och hur lever den vidare?

Det blir ett program med inslag av både Balkanröj och tunggungspolska, ett samtal om musikaliska rötter, utväxter och hybrider, om anpassning, korsbefruktning, mångfald och mutationer.

19 juli: Text (gäster: Anna-Sofia Maurin, professor i teoretisk filosofi, och Jenny Maria Nilsson, författare och kulturjournalist).

I begynnelsen var ordet. Jopp-hejdi, jopp-hejda. Hörde du? En massa ord, ord, ord. Och några visor. Och ballader, kantater, kupletter. Madrigaler, arior, romanser, berceuser, chansoner och andra sånger. I begynnelsen var ordet. Du har väl inte glömt texten?

Hur ser en bra låttext ut? Vad är viktigast – musiken eller texten? Och vad kommer först? Finns musiken redan inbyggd i språket och orden? I flödet, rytmen? I röstens klang? På vilka olika sätt kan text och ton samverka och understödja varandra? Finns det någon modell för det perfekta äktenskapet mellan text och ton?

26 juli: Från rulle till moln (gäster: Johan Brännmark, docent i praktisk filosofi, och Susanna Leijonhufvud, musikpedagog och doktorande i musikvetenskap)

Det var en gång en tid när musiken bara existerade i levande form. Nej, jag skämtar inte. För att lyssna på musik var man faktiskt tvungen att höra den framföras i realtid på musikaliska instrument i ett rum. Men så kom tanken på ljudlagring rullande, liksom idén om uppspelningsmackapärer med hjälp av vilka man kunde lyssna på den lagrade musiken närhelst man ville. Snart också varhelst man ville – när den bärbara mediaspelaren gjorde entré någon gång på 1600-talet, även om den till en början bara var i bruk på månen. Den första modellen var ett finmekaniskt litet skrin som spelade upp musiken genom en nål – ja, åtminstone om man skall tro på Cyrano de Bergeracs skildring i Resa till månen från 1657. Och nu sitter vi här och försöker fånga ljudpartiklar i en hägrande digital ånga, för att göra en lång historia kort.

Och den historien heter ”Från rulle till moln”. Hur påverkar nya medier för lagring och distribution av musik våra lyssningsvanor, våra föreställningar om och beteenden kring musik? Och hur präglar de musikens egen karaktär?

2 augusti: Igenkänning och upprepning (gäster: Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, och Staffan Storm, tonsättare och lektor i musikteori och komposition)

Hur går det till när vi bearbetar och känner igen ett stycke musik som just det där? Vad är det exakt som vi då uppfattar och går igång på? Finns det en särskild lust förbunden med just igenkänning – och upprepad igenkänning? Vi tror oss vurma för det nya, men är i själva verket slavar under upprepningen av det välbekanta. Vi är med på noterna, men bara vid återkomsten av den sköna hågkomsten. Och hur bygger och begriper man form i musik? Med upprepning, upprepning, upprepning…? Är repetition en formsak?

En rundsång om musikalisk kognition och konstruktion.

 

Vintern 2011-2012Tema: Musikens makt och makten över musiken   

Program 1: I tonernas våld Gäster: Martina Jarminder och Per Svensson

Gåshud, rysningar och spänningar, sprittande lemmar, galopperande hjärtslag, uppslukande känslor av hänförelse, sublim extas, häftig sinnesrörelse och tanklös förförelse. Musiken överväldigar oss, och vi blir drabbade, i tonernas våld.

Program 2: Lyssnandets nycklar Gäster: Gunilla Brodrej och Daniel Hansson

Sesam, öppna dig! Bakom den låsta porten finns en skimrande skatt förborgad av gåtfullt klingande toner som jag vill göra till mina och behärska. — Om redskap och strategier för att vinna kontroll över musikupplevelsen och få ut det mesta av den.

Program 3: Klangen av champagne Gäster: Johan Brännmark och Ulrika Emanuelsson

I musikens värld finns spårvägar som leder sinnet till fjärran trakter, långt bortom rytm, ton och klang – till gnistrande snölandskap, hödoftande hagar och stilla oceaner, och till dryckjom i glädje och gamman. Hur, och i kraft av vad, kan musik syfta på något utanför sig själv?

Program 4: Smak och identitet Gäster: Matti Edén och Jenny Maria Nilsson

Vi lyssnar på den musik som faller oss i smaken. Men varifrån kommer smaken? Är den ett uttryck för vår inre personliga identitet? Eller en kulturell kod som gäller i den grupp vi tillhör?

Program 5: Leda och låta Gäster: Per-Otto Johansson och Samuli Örnströmer

Vad är det för sorts makt som ligger i dirigentens händer? Hur, och med vilka medel, utövas den? Vad är hantverk och vad är konst i dirigentens ledarskap? Hur skapas samspel och ljuv musik?

2010

  • Bäst före  Finns det odödlig musik eller har all musik ett bästföredatum?
  • Patos och pekoral   Kitsch, camp och guilty pleasures
  • Tolkningar     Pianospelets filosofi med Hans Pålsson
  • Mål och mening   Om modern konstmusik
  • På erotikens ocean  En seglats med Jonas Forssell
  • Ögonblickets konst     Om improvisation
  • Det medfödda instrumentet    Röster om rösten
  • Det sanna  Är begreppet sanning tillämpbart på musik?
  • Det goda   Kan musik ha moraliska kvaliteter?
  • Det sköna   Vad är vacker musik?
  • Rum och resonans  Om akustik

2009

  • Känslor   
  • Tid  
  • Tystnad  
  • Skriva och spela
  • Genrer
  • Melodi
  • Gammalt och nytt
  • Förståelse
  • Ursprung
  • Bruk och funktion
Annonser

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: